vad händer med tiden egentligen? 

Allt går så otroligt jävla fort samtidigt står jag där, jag står. Sitter så helvetes jävla fast! Medan allt flyger förbi mig. 

 

Kan inte hjärnan, de negativa monster jävlarna för en enda gång skull låta mig få bara vara.. Utan alla tankar, alla tvångstankar, all nojighet osv m.m. 

Vill bara kunna njuta av där jag är just just nu, eller ja igår. Så jävla kul!

varför ska min egen hjärna förstöra.. Fan

 

kan inte beskriva frustrationen!