jag har verkligen öppnat ögonen, jag ser allt nu och öronen hör allt.. 

Jag vet, jag vet, jag vet... 

Jag vet och inser mer än vad min omgivning kanske förstår. 

 

Men jag kan inte släppa det. Kan inte styra över känslorna, tankarna, minnena som maler i huvudet. Jag blir arg på "dig" samtidigt som jag blir otroligt jävla ledsen och irriterad. 

Varför känner jag så här? 

När "jag" inte verkar betyda så mycket för "dig" längre... 

Förvirrad, ledsen, makt och orklös. 

Krafterna är näst intill slut, hoppet med för den delen... 

Jag undrar ibland vad jag gjort för att förtjäna detta evighets straff...