Det är så otroligt mycket känslor och tankar som snurrar och bubblar i huvudet, i kroppen. 

 

Jag plågar väl en viss del mig själv genom att låta minnena komma upp. Så som att läsa gamla dagböcker från tonåren, kolla bilder osv. Jag mådde inte bra då heller men jag mådde betydligt bättre på andra sätt. Så där av önskar jag med hela mitt hjärta och själ att jag kunde få hoppa bak i tiden.

 

En annan tid, ett annat liv. 

En tid jag vill tillbaka till, ett liv jag önskar mig.

Det känns som att de var en dröm, jag va så otroligt lycklig. Idag tror jag knappt på lycka och kärleken, inte för min del i alla fall.. 

Jag kanske fick min tid då, att det är över nu. 

Ändå kämpar jag med att överleva dagen, varje dag är en kamp. Lever i en smärta jag aldrig kommer kunna förklara...