Då börjar skolorna dra igång och semestrar rör sig mot sitt slut. Andra börjar plugga/jobba. Men för en som är sjukskriven så drar behandling och läkare igång. På måndag går start skottet för mig. Är väl lika nervös som alla 6-7 åringar som börjar sin nya skola/klass. 

 

Jag vill verkligen gå all in. Men jag vet att mycket, otroligt mycket ligger hos mig själv. På ett sätt känner jag mig redo till tusen. Och på ett annat rädd och osäker. 

 

Självklart vill ja inte ha det som jag haft det i så många/för många år nu. Vill bli av med skiten, i alla fall en del. Men på något sätt är det som en livskamrat som jag ska över ge. 

Svårt att förklara det hela..

 

men det är som att en alkoholist vill sluta dricka, en narkoman som vill sluta med droger, en stor rökare som vill sluta röka.. Har man haft något i flera flera flera år är det självklart svårt, hårt och tufft att ändra på det. Man måste ha en fruktansvärd, otrolig motivation själv. För i slutändan är det en själv som måste kämpa för sig själv.