mötet/samtalet med nya psykologen va... Ja sjukt tufft och jobbigt men otroligt nödvändigt på alla sätt och vis. Men saker som sitter så jävla hårt längst in i mig börjar krypa fram. Hon vart dock chockad över hur mycket jag trycker ner mig själv och nervärderar mig. 

 

Idag va ja hoss jobb coachen och planera inför arbetsträning och behandlingen. 

Efter det åkte jag till lillasyster.

 

Så otroligt skönt att prata med henne om vissa saker som bara ens syster förstår och hänger med i utan att behöva gå in i minsta micro detalj. 

Vi spelade minigolf - Jag vann!! (med 1 poäng mer, men än då) 

efter det gick vi hem till henne, spela brädspel. Drack te, åt rostade smörgåsar och snacka massor. Otroligt underbart, nostalgi lixom från barndomen. - när vi bodde hemma spela vi brädspel, kort spel, drack oboy eller te och åt smörgåsar. Det hörde till, kvälls mys. 

 

Hon klippte mig där i mellan också, ångest men också skönt att bli av med de slitna/döda håret.

 

Nu är jag på g till J igen, blir att mysa ner sig i soffan med antingen bok eller film och te. J jobbar till natten typ så får se om ja är vaken tills dess. 

 

Som sagt så går ja inte in på så mycket detaljer om behandlingen just nu. Det psykologen fick veta gav mig själv tårar och panikångest men det gick bra, hon är ju expert. Hon sa lixom att ingen annan behöver veta/prata om det. Och jag börjar väl inse efter alla dessa år att har man förtroendet och personkemi med sin psykolog så kan de gå/bli Hur bra som hellst.