kan inte mina diagnoser, depressionen osv bara dra åt helvete. Jävla panikångest besöker mig oftare och oftare igen. 

 

Blir otroligt nervös och rädd inför höstens alla utmatningar. Men pratat med både min handläggare på försäkringskassan och jobb coachen och de båda har sagt ungefär samma sak..

"Du är diagnos satt vilket ger dig helt andra möjligheter. Ingen kommer pressa eller stressa dig. Allt ska ske i din takt" 

 

käns otroligt skönt att få börja arbetsträna men rädd att inte orka med men då hjälper de mig otroligt mycket att veta att jag kan/får backa några steg utan att de är fel/blir problem. 

 

Igår ville Cicci gå ut med mig och J, så J ringde mig från jobbet. Jag hoppa in i en dusch och puscha mig själv till att ta mig ut. Mötte dem på jobbet, fick en öl och sen rörde vi oss till Stureplan.

 

Idag har jag umgåtts med J och hans vän Tessan. Sen slappa och mötte cicci vid Fruängen kl 18. Köpte mat, gick hem till J som va på jobbet. jag o Cicci lagade tackos och hade tjej mys. Nu har jag kollat på idol, ligger i soffan och här lär jag ligga. Skit trött och seg.