jag vet inte varför jag känner mig så fruktansvärt stressad och orolig hela tiden. Sover skit dåligt så under dagtid sover jag i perioder. 

 

Den fruktansvärda värmen som kommit gör det inte direkt bättre. Ursch! 

Men samtidigt som jag mår så fruktansvärt dåligt, går bara inte att beskriva. Så är det mycket positivt som händer nu. 

Jag förstår inte att jag har en alldeles underbar pojkvänn, det går inte in i mitt huvud att någon vill ha trasiga, förstörda kaosiga mig. Men jag biter, försöker, bita ihop och inte fråga honom miljoner gånger om dagen varför han är med mig. Han finns vid min sida, stöttar, tröstar och lyssnar på mig. Känns otroligt, otroligt underbart!

och det är ju ändå det som räknas, att vi finns för varandra.

 

I onsdags var jag på försäkringskassan och träffade min handläggare, som är helt fantastisk! Skrev på ett papper, nu till hösten ska jag börja arbetsträna 1-2 gn i veckan i en inrednings butik. Plus att behandling på tvångsenheten börjar. 

 

jävligt mycket nytt, blir väldigt stressad av att tänka på "alla" nya saker som sker/ska ske. 

 

Antagligen därför jag fått mina underbara satans jävla svinkoppor igen.. Stress, värme och så på något magiskt sätt blivit svinkoppor. Men är ju otroligt insatt i hur dem fungerar efter som att ja får dem varannan/var 3die månad...

 

Igår fick jag otrolig panik ångest, slutade med fyra mediciner och försökte andas rätt tills det att medecinerna började verka. Pojken min låg såklart intill mig <3