Sista Juni 2015
ja då har även juni månad passerat. Helt sjukt om ni frågar mig. Men jag skulle ljuga om jag inte har en inre längtan efter hösten. När bladen har alla möjliga fina färger, luften är lite kylig men otroligt frisk att andas in.
Solen lyser men dimman täcker den fuktiga marken. man behöver en tunn jacka och en sjal eller halsduk runt halsen...
Det kan inte äns sommaren slå!
Idag vaknade jag vid fyra i morse, lyckades somna om efter någon timme. Hade tänkt vakna med energi, gå ur sängen hyfsat tidigt, duscha och ev kolla om någon av Bellas barn vill med till farsta... Men saker blir ju inte riktigt som jag tänkt mig.
har huvudverk, känner mig svag och orklös. Inte lust med något alls... Skit tråkigt, frustrerade och irriterande! Vill självklart inte ha det så här, försöker allt jag kan. Men vet inte hur jag ska förklara...
Du har gått vilse i en skog. Tillslut är ända vägen att ta dig där ifrån är att klättra upp på ett jätte stort brant berg. Du försöker om och om och om igen. Du kommer upp en bit men sedan faller ner igen. Du försöker flytta dig lite åt sidorna för att hitta nya vägar att klättra uppför.
Men efter ett tag, typ år... Så inser du att alla vägar och sätt att ta dig upp är lika svåra och hårda. Du är så utmattad efter alla försök, såriga händer, ben, knän, skrapsår lite här och var som nu täcker din kropp. Du har vilja men vet inte hur du ska finna orken.
Jag är otroligt avundsjuk på de som redan tagit sig upp, men så inser jag att alla möts inte av ett sådant berg...