Jag är väldigt bestämd, rak och ärlig. Men när det gäller hur jag känner och önskar så blir jag tyst och tankarna snurrar och kommer in i min underbara fantasi värd. 

 

Fantasivärden är inte ologisk. Det som gör mig så arg och irriterad. Jag vågar inte ta upp samtalet helt enkelt. Jag har tänkt, mer än någonsin samt att jag känner mig starkare och mer säker i det hela än vad jag gjort förr. 

 

Jag vet att jag MÅSTE ta tag i det här. Inom den snaraste framtiden. Jag har själv satt upp ett mål inom en månad ska jag ha tagit denna diskussion. Hur jobbigt, hårt och svårt det än är så måste jag, vetkligen måste. 

 

men det är väl så när man vill ha ett särskilt svar men man vet (99%) att man kommer få ett helt annat - så vill man inte fråga, ta de samtalet. 

 

Jag är otroligt rädd, det är jag verkligen men jag ska försöka vara stark och se mig som modig och duktig om jag faktiskt klarar av det.

 

Har precis kommit hem från Bella. 

Jag gick upp så sent som 9 idag. Tog en dusch och tvättade lite. Sedan ner till Bella för att jag + hela hennes familj skulle på mellan dotterns dans uppvisning. Otroligt roligt och bra!

 

Är så glad att jag får vara/är en extra medlem i familjen. Det förgyller verkligen mina dagar och ger mig glädje, styrka och hopp om framtiden. Tex så sa äldsta tjejen (10 år) idag..

"snart kommer Linnèa ha en bebis i magen"

jag vet hur glad hon skulle bli och hur hjälpsam osv hon skulle vilja vara så det värmde såå att höra. Men såklart också lite små jobbigt efter som att jag längtar lite till den dag jag har ett sådant liv. 

 

Nu ligger jag på soffan och tänkte se någon film att somna till..