är ett jävligt konstigt utryck... 

Mår man dåligt så gör man, vad det än gäller så har vi ju rätt till våra känslor. 

 

Men när man mått/mår dåligt i flera år blir det andra bullar. Det är så konplicerat och invecklat. Våra hjärnor är så lika samtidigt som vi är otroligt olika. 

 

Typ som att gå och handla bröd. Vi köper exakt samma börd. Men när jag kommer hem och tar ut brödet och ska ta en skiva så upptäcker jag att mitt är mögligt. Det är ju såklart inte mitt fel. 

 

Man rår inte för hur ens hjärna fungerar, brödet kan vi reklamera, hjärnan måste vi baka om från allra första början.. (Hoppas ni förstår syftet) 

 

självklart vill jag inte må så här, ha denna ångest, tvångstankar, beteende, diagnoser som inte kan räknas på en hand snart. ja, jag kan kämpa för att ändra på det. Men har man inte varit eller är i någon liknande sitts har man inte den blekaste aning om vad detta handlar om...

 

"Jag vill bara må bra, sluta ha all ångest och deppresiva beteendet, tankarna osv.. Jag vill bara rycka upp mig" 

 

"Linnèa, de som säger åt dig att "bara" rycka upp dig har varken någon aningn eller förståelse över hur det är att vara psykiskt sjuk.. Du är redan alldeles för hård mot dig själv samt envis. 

Din envishet är så klart både positiv och negativ. De positiva är såklart att de har gjort att du står här idag, de negativa är ju att den håller hårt grepp om sjukdomen." - läkaren 

något sådant sa han till mig. 

 

Invigde skinnjackan igår, försökte ta en bild på mig själv.. kämpar med det.