Det går inte..

Det går inte, hur mycket jag än vill och försöker så går det bara inte. Jag kan inte bara stänga av, glömma eller förtränga. Hur mycket jag än vrider och vänder på allt, vilken hjälp och stöd jag än får så går det inte. Vad mina nära och kära än säger till mig så har jag egen vilja, egna känslor och tankar som ingen, absolut ingen, inte äns jag själv, kan styra över... Kan inte acceptera det som hänt. 
 
Jag har försökt med så otroligt mycket olika saker, testat att bara vara, testat att festa, testat att umgås med vänner och andra nära. Men jag kan inte förlåta mig själv. 
Det finns inget jag ångrar i mitt liv, förutom en sak. Och det kommer jag straffa mig själv för hela livet... 
Självklart vill jag inte leva så. Men gjort det i många år nu och det tynger mig verkligen. Jag kan inte längre prata om det, vet inte hur jag ska formulera mig längre. 
 
Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till med nu. Känns som att jag försökt med allt. 
Försöker tänka på känslan jag fick för någon dag sedan, försöker tänka på det positiva sakerna som finns i mitt liv. Men just nu är det förbannat svårt!
 
Vill bara ringa en vän, eller någon nära men vet varken vem eller vad jag ska säga... 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

brostedts.blogg.se

Här skriver jag öppet om mina tankar och känslor

RSS 2.0