Jag går in i väntrummet. Blicken pendlar mellan klockan och akvariumet som står på motsatt sida, snett framför mig. 

dörren snett bakom mig öppnas och stängs av personal (som troligtvis börjar dagens arbetspass, Av deras kläder att dömma) 

 

I huvudet snurrar allt, hur kommer hon vara? Hur kommer jag reagera, klarar jag detta? Inbillar jag mig bara allt? Här hör väl ändå inte jag hemma...

 

Känner hur händerna blir alldeles varma. Hjärtat dunkar snart utanför min kropp. 

Chippar efter luft. Luften är tung att andas in. Jag kom in i väntrummet och ställde mig på sidan.. Som vanligt föredrar jag att stå. Nu känner jag mig plötsligt yr, trött och svag så har inget val, måste sätta mig ner.

 

Sitter i två minuter med miljarders biljarders tankar som bara exploderar i huvudet. Dörren bakom mig öppnas och kvinnan kommer in, går fram till mig och frågar om jag är Linnèa. Jag tittar upp mot henne och ser namn brickan, det är hon. 

 

Under två timmar målas min hjärna upp på en whitebord tavla. Kaoset i huvudet har på något sätt organiserats på en tavla (Även om de var långt i från allt) men på en TAVLA!.

aldrig har någon förstått mig på det sättet och kunnat organisera det i fyrkantiga rutor.

Chock och förvåning. 

 

Hon tvekar stort på att jag skulle bli nekad behandling. De jobbiga/svåra för vården är att jag har inte "bara" BDD, utan deppresion, ångest och social fobi Osv.

 

Under samtalets gång försöker hon få mig att dela upp dem, vad som är vad i tankar och känslor..

Men hur fan ska jag veta vad som är vad? Huvudet/tankarna är ju bara en stor jävla smet som snurrar fortare än den snabbaste cirkus karusell... Plötsligt i farten ska jag dela på degen, ja ni hör ju själva hur det låter... 

 

Efter samtalet känner jag mig tom, matt, skakig. Samtidigt som samtalet spelas upp i huvudet. 

Jag tar mig ut från sjukhuset, går och handlar. Tar bussen hem. lägger mig på soffan... Tro de eller ej men somnade väldigt fort. Helt slut! 

 

Det är otroligt svårt att sätta ord på mina tankar och känslor, ändå är det skönt att skriva av sig här. Idag har jag 50 läsare, tack för att ni kikar in här! Betyder så mycket! <3 

 

virrig som jag är var grannen ledig igår och idag.. Kommer ner till henne, låser upp dörren. Hundarna kommer glatt springande fram till mig. Hör att tvn är på.. Hon var hemma. Talade om att jag hellre kommer 1 gång i "onödan" än att missa helt. 

 

Nu har jag skrivit ner lite om dagens tankar och funderingar, ska ladda in för jobb coachen i morgon. Har lite uppgifter att göra.