jag hinner inte med. Hinner inte greppa saker och ting. Allt går så fort, samtidigt som jag står still... Som i en film, när man står stilla men allt runt dig snabbspolas. 

 

Jag kämpar och försöker. Men det känns som att hur jag än bär mig åt hamnar jag på ruta ett/längst ner i gropen Som jag kämpar mig upp för. 

 

Det är otroligt komplicerat, ens hjärna går inte att förklara på ett exakt korrekt sätt. Utåt är ensak men de inre... Folk kan kanske förstå till en viss gräns men långt ifrån min verklighet. 

 

Jag sitter fast bakom ett galler, samtidigt som jag är fast kedjad. Trotts det försöker jag vara positiv, att jag kommer inte vars så fast föralltid. Men det kära ni, det är otroligt, obeskrivligt svårt och hårt...