igår kväll och i natt va det riktigt jävla hemskt! Tänker inte gå in på de hemska och fruktansvärda som skedde i huvudet. Jag vet inte varför något känns så otroligt jävla rätt när det är åt helvete fel! 

 

varför "straffas" jag så här, varför plågas jag mer och mer för varje dag som går. Jag vet att det inte skulle lösa allt, men jag vet att de skulle lösa mycket och jag skulle kämpa mer... 

 

Men nu är det inte så som jag önskar och vill... Hoppet, ja de sägs att det är de sista som dör hos oss. Jag har fortfarande en smula hopp men tvivel kommer oftare och oftare. Ändå kan jag inte släppa det. Jag försöker så jävla mycket, kämpar som fan, försöker bete mig normalt blad folk. Men ni förstår inte hur mycket jag måste anstränga mig, ändå skäms jag efteråt över mig själv.

 

Men jag ska försöka göra allt för att det här ska bli en toppen lördag! 

Men har rädsla och ångest i kroppen som bara dunkar, svider och bränner.