Stolt eller förbannad..
idag tog jag mig ut, till centrum.
jag vägde och postade ett brev.
gick in på Ica och köpte mjölk..
Efter det tog jag en promenad hem.
Redan inne i centrumet kände jag obehag, försökte andas lugnt/normalt.
på vägen hem ökar pulsen, trotts att jag bara går. Andningen ökar och hjärtat bankar ut ur kroppen. Försöker hålla mig lugn men tankarna rullar in på att jag är konstig, vad fan håller jag på med, jag är helt jävla värdelös..
Jag tog mig hem, tog tabletterna men ringde sjukvårdsupplysningen för att dubbel kolla Max dosen på tabletterna gemensamt..
La mig på soffan och kände mig bara tom, tom och vilsen, så jävla vilsen.
vet inte vem jag är eller vad jag håller på med, eller vad som händer. Eller vart mitt liv kommer leda. Försöker tänka klart men det är som att det är en tjock dimma/sten mur i vägen.
Jag kan inte beskriva med ord hur jag mår..
jag vill vara poseriv, glad och framåt det önskar jag mig verkligen. Men det är förbannat svårt!
Nu i efter hand vet jag inte om jag ska vara stolt som tog mig till och från centrum.. Eller om jag ska vara förbannad på mig själv som ser/känner att det är stort... Stort att ta sig en liten jävla sväng...